35+2
Nu närmar det sig med stormsteg. Vägde mig igÃ¥r och jag har gÃ¥tt upp sammanlagt ca 9 kilo ( varav dÃ¥ 3 kg är ren bebis) fötterna börjar samla pÃ¥ sig vätska och svullna och lika sÃ¥ vaderna, sÃ¥ en del är säkerligen vätska. Lillan har _inte_ vänt sig om för idag sÃ¥ kunde jag killa henne pÃ¥ huvudet rejält, och det ilar i bäckenet sÃ¥ jag undrar om det är fötterna eller rumpan som hon försöker att kila ned. Abbans unge 🙂
Imorgon skall jag till min BM för att se läget igen ( skulle förvåna mig om hon vänt sig under natten) och om det blir vändingsförsök på måndag. Jag har tagit reda på vilken läkare det är som jobbar och det är en av mina favoritläkare. Väldigt skönt faktiskt.
Det bästa är även att det är en läkare som jag vet har en sund inställning till sätesförlossningar och inte kommer att köra nån skräckpropaganda på mig. Vi har pratat om det flera gånger och han säger själv att han tycker det är helt överdramatiserat. Men jag vet också att han tar in alla aspekter i sin bedömning och skulle han säga till mig att det inte är nån bra ide så vet jag att det inte är nån bra ide och han säger det för att han har gjort den bedömningen. Jag behöver en läkare som har en cool inställning till det hela och inte är rädd för det själv. ( samtidigt så vet man ju att även om alla läkare/bm pratar om riskerna så slåss de om att få sätesförlossningarna)
Annars sÃ¥ cyklade jag idag, jag skulle hämta Adrian pÃ¥ dagis och det började snyggt med att ösregna när det var dax att cykla. Men efter liten väntan sÃ¥ gav regnet med sig och jag cyklade iväg. Man märker verkligen hur osmidig man har blivit jag kunde knappt cykla efter som att magen tar emot. När man skall trampa sÃ¥ kommer man inte sÃ¥ högt upp med benen som man är van vid… och det är ju inte sÃ¥ länge sedan som jag cyklade sist tycker jag! ÄndÃ¥ är det stoooor skillnad.
Lilla Buffy, redan sÃ¥ stor…. i mitt huvud är jag inte längre gÃ¥ngen än ca v 24 *s* jaja jag överdriver jag vet, men jag hinner inte med.
dax o sova o se v ad som händer under natten…..