Ja jag är trött, förbenat trött dessutom. Det är så att de här graviditets hormonerna har verkligen attackerat hela min kropp och gör mig till ett tröttmonster.

Jag vill helst gå och lägga mig nånstanns mellan kl 8-9 på kvällen och även om jag så sover hela natten och vaknar vid åtta på morgonen så är det med grus i ögonen och en konstans trötthet i kroppen, jag har tom börjat att sova middag vissa dagar.

Kan inte riktigt minnas att det var sÃ¥ här det var när jag väntade Samuel eller Adrian, magen har dessutom växt om rejält mot vad den varit med bÃ¥da gossarna. Jag känner mig sÃ¥ oroligt begränsad helt plötsligt. Jag har svÃ¥rt att röra mig, blir stel och öm i leder och fÃ¥r faktiskt en hel del känningar av fogarna. Jag skall visserligen inte klaga om jag jämför hur det varit med gossarna och den hemska foglossning jag hade dÃ¥. Men det blir svÃ¥rare och svÃ¥rare att röra sig och med tanke pÃ¥ hur stor magen och lillfisen verkar vara sÃ¥ har jag otroligt svÃ¥rt att förstÃ¥ hur hon skall kunna fortsätta växa i denna takten… och kanske tom gÃ¥ över tiden… huuuuu… näää jag hoppas verkligen att det är mkt fostervatten som de tidigare graviditeterna  och inte bara en jättestor liten sessa i min mage….

Tills vidare är det bara att vila och hoppas att naturen har son gÃ¥ng …