Idag vaknade Adrian rätt tidigt och för mig var det bara att gå upp.
Och fortfarande kan ni tänka er… inte ett endaste symtom. Jag mår inte illa, jag har inga spänningar eller molvärk i kroppen och inte det minsta lilla yrsel eller halsbränna. Konstigt. I samma vecka med A låg jag heldäckad och med S mådde jag uruselt. Det känns fantastiskt att inte må dåligt utan att vara pigg och glad och må riktigt bra. Kanske att jag är aningens tröttare men det tror jag snarare beror på att Adde har övergivit att vakna vid åtta tiden och vill numera gå upp vid halv sju sju tiden vilket inte alls känns lika humant längre.