Och gissa om den kom när Micke var hemma??? NÄÄÄ naturligtvis inte. Jag hade svårt attt få Adrian till att somna så jag la ned honom på min arm i våran säng och ligger så där lite halvt på rygg halvt på sidan. Och poooff, det var en rejäl spark må jag säga. Den känndes unjefär som om lillan låg i tvärläge och  tog spjärn på riktigt och sparkade ut mot vänster så att huvudet dunsade upp mot höger sida.

Det är dessutom första gången som jag känner sparkar uppåt så tydligt. Annars är rörelserna aldra oftast nedåt mot BB.

SÃ¥n tydlig skillnad det har blivit pÃ¥ sparkarna bara pÃ¥ ett par dagar, rejälare och tydligare och ffa pÃ¥ kvällen, ännu sÃ¥ länge kan jag ligga pÃ¥ mage dock och jag är fullt rörlig. Det är lustigt… jag trodde väl aldrig att det var sÃ¥ här som en graviditet skulle kunna kännas.

Nu kanske man inte vÃ¥gar med en 4a av den annledningen, för tänk om det skulle bli en pojke igen och jag skulle mÃ¥ usselt… dÃ¥ hade man ju verkligen gÃ¥tt ned sig. Förra graviditeterna visste jag ju ingenting annat. 

Min BM ringde hem igår. Hon ordnade en tid för mig i nästa vecka för att komma och ta immuniserings och inskrivningsproverna. Så kanske Micke kan få höra lillhjärtat också och  känna sig lite tryggare. Han är ff mera orolig denna gången.

Hoppas att buffy vill sparka på honom också snart så att han kan känna sig lite tryggare.